Hemmet

Jag hör ringklockan genom taket
hör fotstegen i trappan
jag bor i förådet
förlåt, bodde, det här är bara på besök

min barndom var här
i förådet under trappan som leder upp till grannarna
inte lyckas sommna till ljudet av röster
som tar sig genom mitt lutande tak
grälen ibland
men mest var det sonen
hemkommen sent om kvällarna
de var sånna killar, farliga
men han var aldrig farlig
och sen försvann han

grannarna däruppe blev åldringar
fort
och jag försvann också
konsten tog mig
men jag kommer ju tillbaka hela tiden

uppkrupen under det lutande taket
mammas halvt utsuddade blyerts över sängen
en påminnelse om smärtan

jag tog alltid över hennes
sängar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback