viska

skriket ligger som kramp i gommen
men jag tillåter det inte
så det rinner ut genom ögonen

hela vägen hem

Jag undrade alltid över färgen
försökte se
försökte men föll alltid in i djupen innanför
när världen var hans källarrum
kunde jag aldrig förmå att se ytan
i hans ögon

och efter år och andra
såg jag fortfarande ingen färg
när vi fummlade som nyförälskade
varje gång

men han har gröna ögon
och allt är annorlunda nu