viska

Mamma har så många ord
så väldigt många ord

jag har inte det
jag har mycket tystnad

vi talar ändå
med det vi har

Tiden, den har jag tappat. Den flyter på brevid och rör mig inte, jag hittar inte in. Rummet svettas på sommaren men jag älskar höghustaken utanför.

Det är de här åren vi ska ta till vara på så varför tar jag fortfarande ingenting?

Det kliar i armarna och
benen. jag vill göra något som
anstränger kroppen, något
farligt med ett mål. Jag är
pojken på skolgården som 
försöker imponera på den söta flickan.
Du är flickan och blir
inte imponerad. Du blir orolig.
Du spelar din roll perfekt men
inte perfekt för du är vuxen också.
Du ger realistiska förslag på alternativ.
Vi pussas inte på slutet. Vi
knuffas inte heller.

A cause des garçons och bleka ådriga händer. Jag kommer tydligen inte vidare ändå. Pojkhänder. Bleka pojkhänder som något slags motgift.

Golvet är fyllt av symboler och damm
Hon satte sina fötter här
lindade sina armar och ben
runt varje liten sak
så att de är svåra att släppa
dammet är hennes hår
och där sängen stått ligger hennes panik
i en mjuk blå hög i hörnet
frihetskraven är rispor i tapeten
hemlängtan rispor i fönsterglaset

Det är inte delarna längre
var det någonsin delarna?

Det sitter längre in
det osar mera

våt cement

pannan sväller
de andra sitter lugna
inte hon
hon flammar och stänger sig
efter att ha givit så mycket
det manglas

allt i livet smakade tofu naturell
jag ville ha sambal oelek
konst och explotioner


Någonting är påväg att brista nu

för jag hittade explotionerna

konsten

den fyller innifrån

vill rinna över

bryta sig ut