viska

Så är det att växa upp
att bli stor så stor att hela världen är möjlig

hela välden är möjlig och det är långt mellan här och där
och jag vill vara här jag vill det och jag älskar det och du vill vara där
och allt är bra men det är så långt och så långt och så svårt
allt glider, bortåt och blir suddigt

det skriker i hjärtat ibland och allt kommer tillbaka som mjuka varma bollar
som under paraplyet på bussen i italien
och som nere i underjorden eller bakom ett vitt hörn i skolan där ingen såg oss nästan gråta
blöjpuffar, attackkramar och rumpsparkar
det instängda kvävande är också vackert då och jag vet att det var jag som gick först
jag som kunde gå ..utan dina andetag

Jag hör ringklockan genom taket
hör fotstegen i trappan
jag bor i förådet
förlåt, bodde, det här är bara på besök

min barndom var här
i förådet under trappan som leder upp till grannarna
inte lyckas sommna till ljudet av röster
som tar sig genom mitt lutande tak
grälen ibland
men mest var det sonen
hemkommen sent om kvällarna
de var sånna killar, farliga
men han var aldrig farlig
och sen försvann han

grannarna däruppe blev åldringar
fort
och jag försvann också
konsten tog mig
men jag kommer ju tillbaka hela tiden

uppkrupen under det lutande taket
mammas halvt utsuddade blyerts över sängen
en påminnelse om smärtan

jag tog alltid över hennes
sängar