viska

Jag ville vara flamsäker
onåbar
men hjärtat tynger

vi bygger nya ord
för att ha några
hon har alltid gjort så
det är hennes språk

det är mitt modersmål
min moders mål

Hon lindar mig runt sitt finger.
Omedvetet.

Och jag vill dryfta det.
Ta det ut i luften så det fick andas.

Men jag ligger där lindad fortfarande
stilla

för hud nuddade hud
och det kan hända igen