Grodtår

Förbi tennisspelarna, upp för trapporna, ner för trapporna upp för trapporna igen och inget mer
men det har redan gått en evighet

I tio minuter som hela tiden rör på sig
snabbare och snabbare
springer dansar han brevid mig som Fred Astaire
sagoberättaren, han som drar i trådarna och väljer ramarna för händelseförloppen
en rakryggad Elegua med luft under fötterna och fartvind i händerna

Han tar mig dit jag ska på nolltid och allting är fortfarande en bit av en saga
en dikt