viska

För att mitt liv är som på film och sånt här händer alltid
för att jag vet vad jag gör
för att det är något annat än vakuum

men det hände inte

Jag ville vara flamsäker
onåbar
men hjärtat tynger

vi bygger nya ord
för att ha några
hon har alltid gjort så
det är hennes språk

det är mitt modersmål
min moders mål

Hon lindar mig runt sitt finger.
Omedvetet.

Och jag vill dryfta det.
Ta det ut i luften så det fick andas.

Men jag ligger där lindad fortfarande
stilla

för hud nuddade hud
och det kan hända igen

Du vet att det är såhär världen ska se ut
på en klippa
med ett ritblock
och en vän
Och du vet att det är tillfällingt
hon och klippan
de kommer försvinna

svårt att låta gå
låta bli
bli hemvänd
ikväll

de dansar
men ändå

men det finns ojämnheter
fast det flyter
mer och mer jämn vikt

och det skriker efteråt
i det andra
det som är utan

Muren av begränsning går du inte genom
du flyttar den frammåt
flyttar den frammåt med din tyngd
den rör sig med dig
eller tryker dig tillbaka

När inte ens det känns
kropparna liksom flyter
lyfter
svältfödda men utan känsel

misstro och magont

de låter år gå
de låter år gå utan att se
de låter 22 år gå och jag var 1 när det borde börjat

men misstro och magont
är vad de lärt mig
på sjukhusen jag aldrig fick följa med till

And she's hard to reach and she's controled
And I'm scared and scared to scare her
but we dance and I find a spot that reaches her
so she laughes
she laughes and I fall harder

Hon gick genom isen
det började där
det var alltid kallt
när de lämnade var det kallt
de andra också
hon gick genom isen
det började där

så har man brutit
brutit den
spänningen

Det växte röda mössor i hans jackficka som liten
och på sommrarna spelade de fotboll

han dog med perfekta betygsstaplar

En ensam tant med guldfärgad partyhatt
en ung man i svart kostym och fluga
en kvinna med handmålade blåtiror och en i smyg leende herre.

Men jag tänker på henne

på glasögonen, nej ögonen bakom glasögonen och snushörnet i leendet.
På hållningen och nacken och det lätta trycket i händerna.
Men det var någon annan jag kysste istället.

En man, för det är lättare.

Och jag reagerar snällt på alla deras saker
skrattar på rätt ställen fast jag inte vill
fast jag vill krypa in i mina knän
hålla ihop bröstkorgen med händerna

och när jag blottar insidan blir tystnaden ett kvävande täcke

jag ber inte om ursäkt för tyngden
men sorg är en effektiv ljuddämpare
 
allt är så jävla muntert och jag inser hur långt ifrån varandra vi ändå är

skriket ligger som kramp i gommen
men jag tillåter det inte
så det rinner ut genom ögonen

hela vägen hem

Jag undrade alltid över färgen
försökte se
försökte men föll alltid in i djupen innanför
när världen var hans källarrum
kunde jag aldrig förmå att se ytan
i hans ögon

och efter år och andra
såg jag fortfarande ingen färg
när vi fummlade som nyförälskade
varje gång

men han har gröna ögon
och allt är annorlunda nu

En väv varpad med tunn lintråd
slår du får hårt
vattnar du inte

går trådarna av

Att leta och hitta på kyrkogården
vandra i regn med hopfällt paraply under armen
prata om andra saker
innanför, utanför, mellan
och vardagen
använda orden på andra sätt
och vi kan vara utan att andas i varandras lungor