viska

Jag föll inte jag sjönk sakta mot golvet
blicken upp mot undersidan av handfatets brunaktiga kalkränder och små pluttar gammal tandkräm
Nu har jag nästan lyckats få ögonen att återta rätt färg
pappa kommer snart, kallt blött papper fungerar mot färgen men inte svullnaden

Jag har trasslat in mig och vill inte komma loss

Underbara människor, konstiga är de, svåra och förbannat vackra
men jag börjar bli luddig i kanterna
lossnar från världen och saknar alla